Natten är ljum och en svag smekande vind smeker min kind när jag låter tankarna gå tillbaka till en liten säng av två juveler som skavföttes sover så gott.
Minns att jag ofta stod och smålog och tittade länge och kände en sån otrolig inre glädje, av att se något så helt underbart vackert och att jag fick bli eran moder.

Dottern som hittade alltid på massa bus och sonen log och ville allt vara med i sin systers komiska och forskande upptäcksresa och ögonen full av massa sattyg. Men det var kärleksfulla hyss som väckte många skratt, för det var så oskyldigt och härligt roande. Många stunder av härliga minnen men även har det funnits tårar på våran väg fram genom livet.

Kärlekstårar av att få vinka farväl till någon som stått oss väldigt nära och
gett hos så mycket att ta med på vår fortsatta vandring genom livet.
Fina minnen och många härliga skratt av en försvunnen tid som finns i våra hjärtan för evigt.

Dotterns nyfikenhet av andras människors öde och viljan att smeka bort det sorgsna i deras ögon, väcktes tidigt i din lilla kropp.
Det var som om din blick sökte i det tysta och ofta var du fram i vimlet på stan och bara gick fram till någon i det okända och kunde kika med dina blågröna ögon och le. Om du visste vad många du berörde och man såg ljuset tändas i deras ögon.

Sonens envishet och styrka av att göra det omöjliga till något möjligt, som den gången du ville visa din mormor och morfar att du kunde cykla. Vi hade inte lång stund på oss för att du skulle få visa upp ett lyckat försök som gett dig många blåmärken.
Stunden var inne och stolt du satt där på cykeln och med en bestämd blick började cykeln röra sig och du trampade så glatt. Ditt leende blev större och större för varje meter din blåa cykel tog dig genom på den stora gräsmattan där vi bodde.

Minns såväl när eran farmor sa: Dessa två härliga barn är juvelen på kronan. Sedan dess kallar jag er båda för mina juveler och det är så sant som farmor sa att ni glänser mer och mer för varje dag och att ni har en enorm styrka som kommer att blomma ut en vacker dag. Ni är så olika men ändå så lika, för ni har ett stort hjärta till livet och dess innehåll och ni vårdar det ömt.

Med beundran ser jag mycket mig själv i er och hoppas att jag lärt er något om att också våga stanna upp och se lite grann vilken väg som känns rätt för en själv att gå och inte väljer vägar där ni får gå den långa vägen tillbaka själv. Att ge av sig själv till själar i livet, måste också innebära att man också får något tillbaka. En kraft av kärlek och stor ödmjukhet är något som man ska vara rädd om och vårda ömt, så kommer det också att gå er väl i livet. Livet är en vågskål där man ibland får lov att ta bort sånt som väger över, för att man ska få rätt balans i livet och att kraften inom sig själv inte sinar.

Mina älskade juveler som växte i min kärleksbubbla och som sida vid sida följt varandra genom åren, är tillsammans i den stora staden för att söka framtidens lycka. Tänk på att vara varandras pelare och finns där för varandra när stunden behövs. Älska varandra i både ur och skur och ni kan möta det okända utan rädsla och vara stolta att ni har varandra. Era vägar kanske inte har samma mål, men se till att vägarna inte för er bort från varandra, utan som ringar på vattnet finns där för varandra och att ni stöttar varandras val i livet. På eran väg finns alltid mitt hjärta oavsett vart ni än i världen befinner er och som en smekande vind följer mitt hjärta er och jag älskar er så djupt och innerligt.