bestryker du mina mognader där vandrar vi korsvägar
står vi frågade
inför frågan
om enigt liv
i sekunder av ordlösas sjudande känslospelor
så nära att evighetens altare sveper skriet av våndor
gläntar på förlåten till förlåtelsens oskuldna vakor
så nära
långt borta
skymtar fjärran
skriet av vildvackra lustor
då vänder du ditt ansikte mot mina händers smekor
ögonsöker efter tecken på saknadens lustars flöden
tecknar lystenheters runor över visshetens välnader
ristar som skrifter av ords värden över mina länder
landskaparens
bladvänder
avbokar
river
så nära att långt borta motsvarar evigheter
av längtans sekunder
du min tidlösare
min förlösare
förtrollare
du min
min