För i skenet från solen är vi alla människor,
och jag undrar bara om du visat någon kärlek idag?

Jag vill röra mig som vi rör oss tillsammans.

Röra mig som

en människa.


Kanske är du rädd när universum flyger genom ditt öra.
Det är omvärlden som knackar på.
Det finns ett budskap i orkanen.

Ber dig att öppna upp för

i skenet från solen
är vi alla människor
och jag undrar bara
om du visat någon kärlek idag?

Och vi har murar, en barriär av kyla,
vackra ismaskiner och ’Här står jag och känner ingenting’ GÖR DU?

När blev det skamligt att säga ’Här står jag och jag är rätt förälskad’
samtidigt som man har solsken i halsen och ett leende i mungipan.

Omgivningen spricker snart, spottar snart sanningar likt lava,
dags att rulla sig i brännheta faktum,
skala bort gammalt förtryck och tvång

säga:

’Här står jag och här står du, tillsammans är vi människor’

Dela kyss, tanke, andetag, apelsin…

Dela verklighet.

Människa.