Springer omkring med min kundvagn och försöker lista ut vad jag idag ska fylla mitt kylskåp, då jag plötsligt hör ett barns gråt och jämmer. Kan inte låta bli att vända min kundvagn och se vad jag bakom nästa hörn ska finna. Där står du moder och skriker och säger så sårande ord till någon som blev ditt barn och bara vill ha något ur disken för att färgerna såg så glada ut. Ord som egentligen inte ett barn ska behöva höra. Du lyfter upp ditt barn och ser hotfull ut och trycker nästan ner barnet i kundvagnen och den lilla handen tar skydd som om den visste.
Går bestämt fram och lägger min hand på din axel och du vänder dig om och ser in i mina ögon som talar om förakt och du ser säkert min ilska djupt inne i mina ögon. Jag säger: Vet du kvinna att jag vårdat ett barn som blev som ett kolli av en plötslig olycka. En liten glad livlig pojke så nyfiken på livet och dess upptäckter. En liten kille precis som din som aldrig fick uppleva grönskande ängar och möjligheter till upptäckter. Du har fått en gåva att bli moder, se då till att göra det med kärlek och inte med hat.
Kvinnan blev en lång stund alldeles tyst och fick gråten i sina ögon och sakta lyfte hon tillbaka den lilla färgade asken och räckte den till sin lilla son som snyftande kikade lite försiktigt på sin moder. Du har så rätt, vem du än är. Jag har inget att säga till mitt försvar, mer än att tiden räcker inte till. Jag hinner inte med att vara allt som jag ska vara. Jodå! sa jag, men det gäller att väga in det som är viktigast i ens liv. Alla måsten i ditt liv behöver inte ske precis vid stunden. Gör lite omprioteringar och ändra lite här och där så kommer du att upptäcka så mycket mer i livet än bara alla måsten. Plötsligt ger du mig en stor kram och säger: Du visste vad du gjorde du och att du vågade tilltala en okänd själ och lägga dig i. Ja det måste man våga om man ska förhindra ett litet barns möjligheter till upptäckter. Vi föds fria och låt ditt barn få vara fri i sina upptäckter under din kärleksfamn, så kommer du att få en rik väg genom livet.