Likt ynkliga flak
av pusselbitar
som fallit på plats

virvlar i mörkret
lösryckta fragment
av mitt liv

försöker fånga
grupper av bitar
som tycks hänga ihop

och få dem att passa
med övriga grupper
tills pusslet formar en bild

men var gång som jag
tror mig funnit rätt par
visar sig dessa omaka

så jag trevar i mörkret
och letar igen, för
nån gång måste jag
hitta rätt