Personalen snubblar på sina egna ord
fram genom dikten
Letar söker finner (inte)

Personalen klättrar mellan raderna
sätter näsan mot pappret och nosar
pappersmassa-bläcksubstans-virvlandetankar
blandas i nosen
susar ikapp och kullar varandra
och
försvinner någonstans innan hjärnan
Letar
Söker
Finner
(inte)

Personalen utforskar
mellanrummen mellan orden
konstpausen innan ”kärlek”
det lilla vita som skiljer ringen från aet i ett å
Skriker
hatar
förbannar
den som köpt ett så värdelöst förstoringsglas
(Jobbigt att vara bläckfisk. Måste gå åt mycket deodorant.)
Letar intensivare
söker intensivare men
finner
likförbannat
inte

Personalen tar fram en vass, jordig spade
börjar hugga fram stora hål i det som en gång var
poesi
gräver tunnlar mellan orden
tänker nufan kommer jag och tar dig
Letarsökerfinner
(INTE)

Personalen dissekerar ut inälvorna
ur varenda liten bokstav
känner svart, svart blod färga
svarta, svarta kläder
kvider till av lycka
när ett litet, svart, svart hjärta
uppenbarar sig men
fan
det var dött och döda bokstäver blir döda ord
tröttnar
faller ner på marken
(kanske kan man ramla och råka finna det man söker. som på film.)
Letar
Söker (i smyg)
Finner









(inte)




Personalen färdas in i sig själv
virvlar runt bland tankar, njurar och kittel i magen
halkar på en hal lever och ramlar ner i ett nageltrång
färdas med nervsignalerna runt i hela kroppen
(som lisebergsbanan, fast mindre, längre och inte så skrikigt)
Letar i varenda vrå
Söker med vidöppna ögon

Finner



en sanning
ett budskap


en…



mening







(inte)