Lågor bildas och börjar brinna.
Från hjärtat sakta blodet rinna,
när det krossas av en kniv.
Snart försvinner mitt ända liv.

Elden sprider sej upp över kroppen.
Snart så brinner även min själ,
blodet sipprar ut ur såret.
Elden fräter upp hela håret.

Jag känner mej bortglömd.
Att dö jag nu är dömd,
Snart kommer jag att somna in.
Jag glömmer aldrig att jag en gång var stark,
starkare än vad ni någonsin varit.

Jag bytte färg och och blev bleknad.
Har jag tur kanske jag blir en skepnad,
Men det ända jag kunde hoppas.
Var att denna galenskap innan det var försent skulle stoppas.

Jag dog en plågsam och otrevlig död.
Detta var inte alls någon nöd,
Blodet täckte hela mej.
Men sen brann jag upp för du lämnade mej lilla Angel!!


Angel var min lilla dotter saknar henne så himmla
mycket