Karamell-Pojken

Ja, vi kallar dig så.

Vi, för det var länge sedan bara jag tänkte ditt namn fel.

Älskade karamell, sötsak, vi älskar ju dig.

Men inte så mycket som du tror, verkar

Tro varje gång du söker kontakt och

Blinkar med dina ticsfransar.

Det var ett tag sedan, som du säkert inte alls har någon aning om.

Vi gör detta i hemlighet, ja, detta är ett ök-namn.

Trots dess trevliga klang.

Karamellpojken heter egentligen Marcus

Som resten i denna text.

För det är fan ingen dikt, och poesi?

Knappast.

Men du, Marcus, eller alla andra som läser detta.

Jag ser och vet att du försöker.

Verka speciell och du är knappast en ensam karamellpojken längre.

Men fortfarande en speciell.

Sätt dig du framför mig i bussen, eller bakom föralldel.

För allas del gråter du i alla fall inte när jag ser.

Men du vill gärna prata, och utan prat blir det luft-trummor.

Jag ser nog hur du tränar och plirar med inte så ekorr- pigga ögon,

Under din nyfriserade rrrrrrrrockiga-lugg.

Den är röd som blodet som jag hoppas inte droppar.

Från rakblad. Jag tror din mamma köper nya så du slipper använda ovassa.

Hon älskar dig, det är bra.

Men vad vet jag.

Trots att du bär dina icke-converse med stolthet.

OCH MARCUS KAN JU FÅ EN KARAMELL ATT SUGA PÅ.

Det var inte detta Margareta hade i sin framtidstro

Då hon lade grunden för ditt nya namn.

Och för ditt nya liv.

Du var den enda med tandställning.

Alltså var du speciell, nu vill du vara originell.

JAG TROR HON MENADE VÄL.

Och det gör även jag, för

Jag skulle så gärna vilja att du hade det bra

Och jag lämnar gärna över dig till dina nya kompisar.

Du har sådana, jag hoppas att dom älskar dig.

Och,

Att du finner kärleken någon gång.

För tro det eller ej. Jag vill inte ha dig.

 

Och kära lilla Vår Marcus.

Du är långt ifrån våran Marcus

Trots att du tagit hans namn.

Trots att vi tagit ditt namn.

Rättare sagt, rätt ska vara rättare.

För att skriva i någon annans panna.

Det är så vi kallar honom.

Vår-Marcus.

Nästan som Höst-Marcus.

Eller som Våran-Marcus.

Men du första Vår-Marcus, som förmodligen inte

Gav sex personer orgasm samtidigt.

Även fast det skulle vara fullt möjligt,

Vi har funderat länge på det.

Länge och väl för vi kom fram till att det går.

Ja, jag tycker synd om dina föräldrar,

Ja, jag är glad att dom finner tröst.

För du finns faktiskt nästan inte längre.

Ett, tu tre.

Och Marcus blev fler.

 

Men Marcus.

Paddlar-Marcus, det var till dig vi gav ett till namn.

Kärt barn har många namn, så oh, du är nog allt ett kärt barn.

Var ett kärt barn, för som ungdom och tonåring och nästan-vuxen.

Tycker vi inte direkt om dig. Men du,

Vår-Marcus, det är du.

Jag ser dig med blommor i håret och ett höftskynke.

Du vet? ett vitt.

Och du andra, du blir äcklad när jag visar mina rörelser.

(rörelser, dags att bli äcklad och ropa fy, sluta.)

paddel.. p..p..p..p..paddlar- m..m..m..m..-marcus.

Du ska inte ens paddla i sommar.

Men du var allt en hejare på det i vintras.

Du var bäst, faktiskt.

Då visste i alla fall inte jag att du sökte kärlek som redan var snodd.

Kanske paddlade du för att hitta kärleken, kanske inte.

Men jag tycker allt att du blivit lite mer vältränad.

Vår-Paddlar-Marcus.

 

Men oh, Marcus med kottarna.

Du var älskad, men inte av mig.

Långt ifrån av mig.

Även fast det förmodligen var mitt eget fel.

För dom andra tyckte visst om dig.

Du har hoppat in i mig.

Och mitt liv, men jag tycker inte om dig.

Faktiskt, det var en känsla.

Hoppas vi aldrig träffas mer.

Och hoppas du träffar mer.

(Men inte för andras skull)

För att kasta kottar var du inte så bra på.

Dom var hårda men träffade sällan.

Och paddla var nog Paddlar-Marcus bättre på.

Så håll dig du till dina kottar.

Eller håll fast dig i kanoten.

Istället för att stå.

Och håll i ditt fiskespö som du envisades med att ha med,

Även då du inte fick något man kan kalla fisk.

 

Ni vet, ni har fått mig att hata ett namn som jag egentligen borde älska. Och jag är glad att vi har olika namn åt er med samma namn, för jag hade inte velat lägga min tid på att hålla reda på alla. Jag har bättre saker för mig, osorgligt nog.

 

Sen har vi du, Marcus.

Vilken Marcus?

Marcus i min gamla klass.

Oj, förlåt.

I vår gamla klass.

I Vår-gamla-klass.

Ni vet, han vi tänker på när vi hör simpsonssången.

När vi har disco på min toalett.

(Och annars med, fast av annan anledning.)

Som jag faktiskt inte dricker vatten ur.

För det finns handfat med kran.

Faktiskt, Johanna.

Du är väl kompis med Paddlar-Marcus.

Även fast du oftast är för skadad för att paddla.

 

Kanske heter den törstige med Marcus. det vet jag inte för jag känner inte dig.

Faktiskt, men jag känner igen dig

och tycker synd, om dig.

 

Men, det var inte den Marcus det var dags för.

Det var den Marcus, faktiskt.

Och den Marcus kallar vi bara för Marcus,

Eller så använder vi bara ditt efternamn.

Som är alltför originellt för att användas här, utan att kränka din integritet.

Inte för att jag vet om det är ett ord som passar här.

Men ändå, vi har alla varit lite kära dig.

Även jag, utan starka drömmar.

För mina drömmar är lite för klena.

Svaga, utan kraft.

I alla fall dom om dig.

Marcus.

Med dina kamrater pratade ni erat eget språk.

Vi kunde lite och blev smittade av erat sätt.

Och tal. Fy, det var inte lätt.

Det var ärligt svårt att bli tagen,

På allvar efter det.

När vi fick våra återfall.

När vi åter, föll.

Efter att du kastat ner oss. Älsk.

Vi älskade inte dig särskilt ofta.

Fast jag hade en stark längtan att

Få dricka bullar och äta saft hos din mor.

Och att du försörjde mina barn, faktiskt. ¨

För du var och är sådan, smart.

Men du såg lite otäck ut,

Utan din tand, nej, jag vill inte köpa.

(vaaaaa?)

 

Och när det börjar närma sig slutet,

om det ändå vore så väl.

Måste jag berätta om franska-marcus.

Du är inte ens bra på franska,

Men du har varit i frankrike, en gång mer än mig.

Jag tycker illa om dig ibland,

Men du är så dum så du inte förstår det,

När du leker dina hyss.

 

Marcus, Marcusare, Marcusast.

Marcus, Marcusade, Marcusat.

Marcus, Mer Marcus, Mest Marcus.

 

Och ni, alla Marcus jag glömt eller inte känner ännu.

Jag hatar inte er, jag har bara lite svårt för erat namn.

Men tänkt på att ni har tur som nästan kanske är tvungna att döpa erat barn till något annat namn.

Så länge jag slipper 3 Marcus Jr på alla andra.

 

Men ja, jag kan förlåta er. Och ägna en skvätt gråt åt era namn.

Men inte åt er.

 

(För jag har lite svårt för er, tyvärr, ni är nog värda bättre.)

Och jag känner för många Marcus och för många Markus känner mig. Det blir rörigt och jag ger er smeknamn. .