I en dimhöljd dal
kväll nu blir till natt
bjuder mörkret på bal
och skuggorna leker tafatt

Där vandrar jag sakta fram
en av ödets marionetter
kämpar genom vägens damm
bland avlägsna siluetter

Skuggor utan besinning
försöker sitt inre dölja
handlar för sin egen vinning
och jag dem måste följa

De dansar bakom träd
när jag går ensam i mig själv
mitt enda skydd är en pläd
doppad i glömskans älv

Fötterna känns som bly
Man jag måste fortsätta gå
Får inte från världen fly
Om jag vill hoppet återfå

Kanske syns snart morgonljus
på andra sidan dalen
kanske slipper jag detta brus
och får åter höra näktergalen