svårt att hitta i korridorerna
ser dig till slut
sitta vid hennes säng
omgiven av blinkande siffror
som visar

att ljuset i tunneln
sakta
skär loss henne
ur henne

medan du håller hennes hand
och viskar i hennes öra
att du är med henne
hela vägen ner till floden

och när färjan lägger ut
öppnar ditt skrik
och din gråt
ett hål i dig
där bilderna ska förvaras

sedan bär du din sorg
och påsen med kläder
ut genom entrédörrarna

och det är natt
fast det är dag