för ganska många år sedan såg jag på håll
en ung flicka som verkade vara på väg hem
från skolan... när jag såg hennes rygg hajade
jag till... för hon hade skoavtryck på jackan..

hennes kroppshållning utstrålade inte glädje
eller framtidstro - inte ens det barnsligt naiva
hela hennes uppenbarelse där en bra bit ifrån
mig berättade om saker som nog inte stod
rätt till ..

när hon försvann ur min synvinkel blev jag
stående en stund, osäker på vad jag borde
göra..
skulle jag springa efter henne och fråga hur
hon mådde?
men jackan kanske bara hade hamnat på
golvet i en yster lek där i skolan?
det var nog inte som jag först trott...?

och - jag hade lite bråttom ju..

än idag sveper minnet av den lilla späda
kroppen genom mig och påminner mig om
vilken ynkrygg jag var då - som inte tog
reda på hur det var med henne eller om
jag mot förmodan haft fel i mina funderingar
ändå agerat för att

få veta sanningen....