Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tiden som rann ut

 

 

Vi. Vi som. Du och jag. Vi som ville så mycket. Som kände allt. Allt. Som älskade högt. I den stunden älskade vi. Varandra. Just då, då älskade vi. Där. Där fann vi något fantastiskt. Något. Stort. Ja, en känsla, en djup känsla av själars gemenskap. Vi fann ett Vi. Ett Oss. Som vi trodde benhårt på. Ville tro på, tro att det skulle. Vara. För det skulle ju vara just så. Så. Beständigt. Bestående och för alltid. Som i evigt. Som i sedan, och alltid.

Och jag minns hur Du låg. Så skön, så glad. Du låg varm på mig, min kropp. Jag glömmer aldrig hur din kropp, ditt väsen. Intog mig, studerade mig, lät dig sjunka ner, in i min själ. Hur du såg Mig. Såg vad som fanns. Fanns här inne, det som är. Jag. Och godtog mig, som jag godtog dig. Du fick mig, kärleken från dig fick mig att le. Skratta högt. Och jag mötte din blick, andades. Andades i samma takt. Som du. Puls och flöde, inga konturer. Allt annat upphörde, just då. Jag såg Dig. Den du var. Den du. Är. Jag njöt din värme, din doft. Din hud. Dig. Precis som du njöt mig. Och jag, du, Vi kände den. Kärleken. Vi kände, en underbar lycka. En hemkomst. Som att. Äntligen. Ja. Nu har vi funnit. Det. Äntligen, efter så lång tid. Jaaa. Funnit varandra. För vi har sökt, vi båda. Letat. Vi har båda famlat. I alla år som gått, med alla andra, de som försvann. Som blev till en fond, en kuliss. Vårt förflutna. Det skrivna, ristade.

Där. Just då. Fick vi varandra att leva, leva upp. Ett liten underbar stund. Levde vi, levde på Oss.

Men så. Så bara dog den. Kärleken. Det bara hände. Den dog där, inför våra ögon. Falnade. Som ett tomtebloss som brunnit klart. Kärleken vi känt. Den skrumpnade, förvandlades till ett tomrum. Ett tomt, ihåligt rum. Och intet. Blev. Kvar.
Intet. Förutom den där ödesmättade, översiggivna känslan. Att det var. Över.

Kärleken. Övergav. Oss.

 

 

 

 

 

 

 

 

 




Fri vers av Nattviol
Läst 1080 gånger och applåderad av 27 personer
Publicerad 2010-03-01 21:11



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Stramt, starkt och suggestivt. Härlig text.
2020-04-18

  Ronny Berk
om närhet, avstånd och avsked...redan rubriken berättar slutet
2011-12-20

    Noomi
precis där är jag nu..
gråter som en tok nu
mycket vackert..
2010-05-24

  SeXara
Det är verkligen underligt det där, när kärleken tar slut. När man varit så nära, och så är det bara borta, så oåterkalleligt, så obarmhärtigt. Lika smärtsamt som ett dödsfall. Vackert skrivet vackra Nattviol
/SeXara
2010-04-06

    papillon
Sorg, sorg och övergivenhet, längst in i själen - "it was the day when circus left town....." - men nattvioler är vackrast när mörkret är som djupast.
2010-03-05

  thyra
Fint berättat om lycka och sorg! Fint!
2010-03-01
  > Nästa text
< Föregående

Nattviol