det var julafton, femton noll noll och alla var bänkade framför pappapappappappappariappaah

jag stod i köket och sög i mig mitt fjärde glas rödvin på lika många minuter. det luktade anjovis och ägg under mina naglar. röda blockljus fladdrade övergivet och när jag vände mig om såg jag min patetiska spegelbild i köksfönstret. jag började gråta.

då kom Tomten, som från ingenstans och kliade mig under hakan, han sa:

"seså, lilla gumman, det är så att vara mänska"
(just så sa han - mänska. jag ville rätta honom, det heter ju människa men jag insåg genom rödvinsdimmorna att det inte var rätt tillfälle för korrektur)
hans andedräkt luktade gin. hans händer var nariga, sorgkantade.
han förde mig mot fönstret och visade mig stolt orden Godjuuuul som han pinkat i snön. inte visste jag att uringult kunde vara så vackert i vit snö.

jag snörvlade och snöt mig, tog två klunkar till av det sura, jävla rödvinet och log genom tårarna, sedan sa jag:

"kanske det är så att vara människa (med betoning på de två sista stavelserna) men det var inte såhär det skulle vara"

han smekte mig över håret men sa ingenting. bara log nåt blitt tomteleende.

"och nu är jag kåt också, va´faan..." orden ramlade ur min halvöppna mun och jag kunde bitit mig i tungan. fast jag iddes inte, genans var ett överspelat kapitel i min ålder.

något glimmade till i hans bleka ögon, snabbt som satan for det tvärs över hans rödbrusiga ansikte och landade i en ryckning i hans högra mungipa.
jag kunde (med ren och intuitiv kvinnlig känsla) ana att han hårdnade där under de sammetsröda, säckiga och allt annat än rena tomtebyxorna.

lite äckligt, jag vet. men jag hade inte fått sex på säkert fem veckor. (säkert mer men jag hade slutat räkna) jag andades långsamt ut, han greppade min rumpa med hårda fingrar och vände mig mot kylskåpet. med en duns slog jag bakhuvudet i kylskåpsdörren och fastnade med håret i magneterna.

han fumlade med kardborreknäppningen i sina pösiga byxor, fick fram nåt som liknade det som jag inte fått på länge och trängde in. jag tryckte mig mot honom, motjuckade för allt jag var värd. började tycka att livet inte var så tokigt ändå.

tre, fyra juck senare var han klar. och jag lämnades där, kladdig, otillfredsställd och berusad. utifrån teverummet hörde jag hans nöjda howhowande medan han delade ut sina färgglada klappar.

inte fick jag några julklappar heller. jag hade ju allt. redan.

men min Jansson var lika god som alltid.
och mamma bara ler.