En igenkännande suck,
uppblandad med lättnad och sorg.
För jag vet nog hur ni ser på mig,
bakom era beslöjade leenden.

Ett djupare andetag,
som i en ögonblickssekund.
Alla snurrar runt sin egen axel,
och tiden har tagit ledigt.

Men också gatan har ett slut,
Trots att livet lyser med sin frånvaro.