jag minns dina Lucky Strike tunga andetag
mot mina sönderskavda skulderblad
jag minns hur du läppjade på
min hud
och jag minns hur du viskade
om de ljuva nätterna, upplysta av
månens strålar som värmde våra
frusna fötter

vi delade havets hemligheter och
gömde dem i våra hjärtans
skattkammare för att aldrig glömma
hur våra kyssar smakade
för att aldrig glömma
att vi var ett
sammanflätade kroppar med
bultande söndergråtna ögonlock
i sanden

där delade vi allt
bara huden skiljde oss åt

nu är mellanrummet större
och mer tomt och ensamt

jag andas luften vi en gång
delade
du andas

inte alls


och jag saknar dig
sällan som nu
när våren pirrar i bröstkorgen
och solen försöker sippra in
genom persiennen och vinden
trasslar in sig i håret som
dina drömmar förverkligades i

jag saknar hur du kysste
bort skräcken från min panna
och fyllde mina stämband med
toner av lycka
för att just du
delade samma utnötta parkbänk
som jag

och jag önskar att döden kunde
höra mig

höra hur jag går sönder mer
och mer för varje dag
höra mig
när jag skriker ditt namn
i sömnen
för att du inte längre
finns hos mig