är förortsunge
höghusbarn
ingen bil
ingen båt
inget landställe

vid trettisex blev
gubben och jag
med litet hus
vid insjö

i augusti var det
således läge att
fiska egna kräftor
för första gången

sammetsnatt
gnistrande stjärnor
spegelblank yta
på kolsvart sjö

burar fulla med
svarta klickande
varelser
kul! häftigt! wow!

fixade recept från
kunniga om de
rätta ingredienserna
vid kräftkok
lager
havssalt
dill och gnutta socker
tror jag det var

kastrullen med lagen
kokade långsamt upp
och på golvet stod en
balja med levande....
kräftdjur..

det jag skjutit ifrån mig
hela tiden hade hunnit
ikapp mig -
det var dags att koka
levande djur...

en stund rannsakade
jag mig själv och mina
motiv, kollade med
moralen och samvetet
samtidigt som jag
sneglade på de hjälplösa
djuren - som vi förbjudit
barnen att ge namn -
för man äter väl inte
den som har ett namn?

med stål i magen och
is i blick nöp jag den
största i stjärten, lyfte
på locket och plums!
ner i det kokande vattnet
locket på - fort!

kikade - jo, han ser klart
död ut - och det gick
ju ganska bra det här!
gjorde likadant med
nästa och nästa och

då hör jag musiken som
gubben har satt på:

ELO´s:
It´s A Livin´ Thing...

(gammal goding från
70-talet för er som inte
hänger med)

jag bara stirrade på
honom - va håller du på
med? han fattade inte
ett skvatt - vadå?
- musiken! - va´menar du..
- ahaaa... ha ha ha
undermedvetet (?) hade
han lyckats sätta på
precis rätt låt...
jag skrattade också

dagen efter hade vi
stor kräftskiva och alla
beundrade våra stora
ljusröda färska kräftor
och de var jäkligt goda
också!

så vad är då kontentan med den här texten,
kan man fråga sig?
jo - för min del var det ett ställningstagande;
om jag ville äta kräftor så borde jag också
kunna tillaga dem!
allt annat är hyckleri -
likväl som om vi hungrade
hela familjen och det var helt andra tider, så
skulle jag inte tveka att skjuta ett rådjur för
att ge familjen mat... annars är det ju bara
att lägga sig ner och dö på en gång
om man ska vara beroende av andra hela tiden
tror jag att man får det svårt..

och jag kan sova om natten - faktiskt

vi får väl se hur det blir i augusti...