Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det har du lånat och tappat bort




Ett litet minne jag gömt i mitt hjärta
en varm dag på stranden
en dag innan jag kände smärta
Du ville inte hålla mig i handen
Sandslott mamma,sa du.Sandslott.

Du bestämde hur det skulle vara
En sak jag skulle bygga blott:
vallgraven du ville jag skulle uppföra
blev en riktigt svårbyggd mara,
du sa att jag inte fick förstöra

Nu är detta längesen minsann
på dagen nästan tio år
Inte lik mig, för du är grann
och alltid problem med ditt hår
Du blev femton alldeles nyss

Inte den lilla femåringen längre
och har just fått din första kyss
Köper nytt i klädväg gör du ofta
Alla kläderna har blivit trängre
över både höft och byst

Du ses ganska ofta sitta och softa
och inte säger ett knyst
Mitt smink är numera ett minne,
det har du lånat och tappat bort
Panik blir det vid minsta finne

Och du känner dig alltför kort
Men jag ska inte klaga - du är här
Snart har du flytt din kos
och blivit vansinnigt blixtkär
Då är du någon annans ros

Kära dotter,att släppa i väg dig
ger mig abstinensabesvär
Inom mig pågår ett gerillakrig
och oron som mig förtär
Du får inte glömma ditt tonårshem
det står öppet för dig alltid
Jag glömmer aldrig när du var fem

Kom ihåg mig när du får tid....
















Fri vers av SusanneStrömstedt
Läst 241 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-07-27 20:33



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

SusanneStrömstedt
SusanneStrömstedt