Jag går av spårvagnen
ser upp mot himlen
det är natt och
himlen är svart

men så plötsligt
likt vackra fyrverkerier
himlen full av märkliga sken
massiva explosioner

men det är inga fyrverkerier
detta sker utanför himlen
utanför oss, i rymden
kommer emot oss

jorden är drabbad
ösregn av meteorer
jorden bombarderad
land efter land i ruiner

skräck och fasa
skrik av förtvivlan
var finns mina nära
måste finna dem

jorden skall nu förintas
för evigt elimineras
och här står jag
på en spårvagnshållplats

ensam

vaknar kallsvettig
ur min mardröm
katten på min mage
kurrar

försöker somna om