Jag tänkte på
att om jag inte tänker på att andas
så kanske jag glömmer bort att göra det.




För knäna skakade
ryggslutet rös och händerna darrade.


Blodet som rusade
gjorde mig yr och jag tänkte att så har det aldrig vart förut.






Jag tassade försiktigt
med min hand upp över dina axlar och över halsen.


Du tittade precis
tillräckligt länge på mig för att jag skulle känna mig trygg.






När du trängde igenom
min blick visste jag att det här var det ärligaste jag gjort.


Du tog mina
små händer och mitt darrande hjärta.






Rösten tog slut när
jag upplevde varje centimeter av min kropp som levande.


Jag ville krypa
in i känslan av att bara vara, fri och fullkomlig.







Du når
min inre skönhet i en blick.


Dina leende
läppar mot min panna fick mig att vilja låsta in varje sekund i ett timglas.





Så att jag fick uppleva det om och om igen, sekund för sekund....