En gång i tiden
mördade ensamheten mig
Den tog sin rostiga kniv
och pressade sig djupt in i hjärtat
Den lämnade sina spår
Jag minns dem än

Men...

En gång i tiden
återuppväckte jag mig själv
Jag tog den rostiga kniven
och kastade den långt framför mig
Det gav mig frihet
Jag känner den än

och...

Nu i denna tid
är jag vaken och uppmärksam
Jag är rädd att den rostiga kniven
ska komma tillbaka och döda mig
Det ger mig rädsla
jag känner den nu