Solen var så vacker när den speglade sitt morgonpigga ansikte i den stilla slumrande världen utanför mitt fönster. Alla små blanka föremål glimrandes som diamanter och alla träd nymålade i grönt. Sången hjälper mitt trötta öga att fokusera med min själ som lins. Allt speglar det drömmen, och livet är åter sammanlänkat framför mina ögon. Så otrolight vackert är det, ensamt utan lekkamrater... Varför sover alla under denna allt genom levande sekund, den före den och alla efterföljande som ljuset tänder med var andetag av sin varma lunga. Tonerna förklarar för mig varför. Jag tittar än en gång ut genom de två glasskivor som är mina ögon ut ur mitt slott, inte alls för olika mina egna. Det känns nästan som om världen gett mig all sin uppmärksamhet då endast jag kikar. Så jag passar på, en minut till, för snart vaknar världen, och trots att få tycks vilja se, så fortsätter livet likväl göra volter framför deras fötter.