Idag är det varmt och skönt i denna by.

En håla, en liten grop av lera.

Jag beskådar utsikten från fönstret.

Det är väldigt vackert.

Men nu efter tio år piggar det inte upp mig längre.

Som så många gånger förr skickar jag en tyst bön till goda makter...

Tag mig härifrån. Rädda mig från den tysta döden det innebär att stanna kvar på denna plats. Jag vill se de stora vidderna. Vandra i de tysta skogarna. Klättra bland mäktiga berg. Skåda de stora städerna och dela glädjen med andra, likasinnade. Tag min hand, och låt mig sväva. Bland moln. Snälla?

Men det händer ju absolut ingenting.

Ska man sluta hoppas kanske...

Jag sitter fast i dyn, med räddningen inom synhåll.

Men jag når inte.

Vill du hjälpa mig?

Snälla?