Vill inte vara här.
Allt är ju bara bajs och jag vet jag har sagt det många gånger men det finns inte mycket annat att säga allting är bajs och skit och det kommer aldrig hålla i längden men visst
Jag klarar mig.
Eller jag tror det i alla fall
Jag menar, motorvägen är långt borta
For real.
Jag längtar inte längre dit det är bara ett hemskt minne från svaga stunder då jag velat flyga bort
Nu är det helt annorlunda
Jovisst, jag vill fortfarande flyga långt långt bort
Rymma till jordens ände och allt sånt där bajs som alla oroliga själar snackar om
Men det är inte längre samma sak
Jag kan se min framtid nu
Eller i alla fall tänka mig den
Tänka att sure, det kan jag väl leva med
Och det skrämmer mig som fan.
Jag vet inte allting bara förändras och jag känner inte igen mig själv men ändå är allting precis likadant fastän rädslan ångesten paniken de svidande benen & armarna är av en annan sort
Men du vet det där som vi citerade hela tiden eller jag gjorde det i alla fall minns inte om ni gjorde det men det gjorde ni säkert för det är ju så det är för oss alla
Men i alla fall, du vet,
"vill vara mycket mycket mer, vill vara mer än såhär"
("...vi måste sjunga om allting så att vi vet vilka vi är...")
det är fortfarande så
precis likadant
rastlösheten & närhetsbristen
allt är precis likadant men inget är längre som det brukade vara
& jag saknar det
jag saknar att inte ha en framtid, att inte tänka att "näää nu får jag inte klösa på ett tag, annars kommer det synas för mycket i sommar och då kommer det bli svårt att dölja för folk, de kommer se kommer se"
för det gör jag hela tiden,
nuförtiden
& jag saknar dig
jag vet inte vart jag har dig längre vi har inte pratat på evigheter liksom allting bara blir till ingenting och jag vill ju att det ska vara som förut men jag vågar inte vara mig själv runt dig för jag känner mig bara misslyckad
"we don't talk much anymore, we keep running from the pain"
kommer du ihåg
redan i sjuan
eller var det åttan?
Redan då började jag snacka för mig själv om att vi började glida ifrån varandra
Jag tror du läste det någonstans och frågade vad det var jag menade men jag viftade bort det
Men nu känner du det med
Men jag vill inte
Jag vill inte förlora dig.
och jag förstår mig inte på mig själv för jag blir förvirrad hela tiden för ingenting förändras och allting förändras och jag har haft nada tidsuppfattning i evigheter nu och det känns som om jag står mitt i en hurricane och skriker "MAO!" för det är det enda som finns i mitt huvud nuförtiden
mao
det liksom ligger perfa i munnen
när man är sådär tom och det inte finns nåt annat att säga inget annat att känna
mao
och visst det är så rätt ofta jag är mycket mera bajsig nu än förr och
äsh
skit samma ("..nu för glöd är ändå glöd som glöder..")
det sa jag ju alldeles nyss och jag vet inte vad det är jag vill ha sagt med allt det här egentligen för just nu vimlar det bara runt en massa ord i huvet på mig och någon gång måste de liksom ut och jag antar att den gången var nu och man vet ju aldrig när nästa tillfälle kommer smygandes förbi så va fan
jag passar på
men jag tror att en del av det jag vill ha sagt är att
jag saknar dig
& jag saknar dig
och jag tror till och med att jag saknar dig
(men det har jag nog gjort hela tiden, jag är bara för korkad för att erkänna det för hey, jag sabbade det för länge sen)
men allt är precis som förr och nothing is the same
och det kommer väl vara så ett bra tag, för det har det ju vart hittills
sååååå
hej jag heter sofia, kallas för bea
men det behöver du inte lägga på minnet för om tre sekunder kommer du att hata mig för jag är ändå bara ett litet antibarn som du inte behöver bry dig om att lära dig namnet på
hej då

(det här blev inte alls som jag tänkt mig, by the way)