stulen värme mot mitt knä och tusen tankar flyger runt i mitt huvud.
nya ögon nya leenden ny glädje.
jag vill vara en del av allt det där.
jag blir så matt av blotta tanken på hur jag brukade se ut.
jag vet inte det känns bara
så fruktansvärt långt borta.
och jag älskar hur jag tagit mig hit men det är så mycket jag skulle vilja göra om göra
annorlunda.
så mycket jag inte orkar med.
så många misstag som sabbat så mycket som orsakat stora jävla sår som fan aldrig kommer att läka.
och jag ser samma misstag i hennes ögon.
jag ser hennes liv mitt liv exakt samma känsla i sättet som hon sitter lutad med ansiktet mot händerna.
munnen mot handleden
(med kärleken till hatet bultandes inuti läpparna)
hon har
tröstlösa ögon
(precis som jag. precis som dom som ingen vill se in i.)
jag vet att det är jobbigt att ha avklippta fingervantar.
jag vet att det blir varmt och jag vet hur svårt det är att ta av sig dom utan att avslöja dom fortfarande bultande svidande ränderna.
jag har redan sett spanien.
och allt sånt där är så långt borta det finns liksom inte.
jag slängde bort rakbladen och vässade tankarna istället.
jag skar sönder varenda liten del av min kropp med ögonen istället för knivar saxar säkerhetsnålar gem sågar vad som helst som var vasst nog som
gav mig frid.
och jag vet inte varför jag gråter för henne på kvällarna.
jag vet ärligt talat inte varför jag gråter när jag vet att det är så sjukt många andra som också har levt lever på exakt samma sätt.
men hon liksom lever   mig   nu.
hon lever den delen av mig som jag
motvilligt
kastade bort.
och jag måste vässa tankarna ännu mer för annars vet jag inte vad jag ska göra för jag   kan   inte   lämna   er.
ni är det finaste jag vet.
och jag citerar min absoluta klösa-sönder-mig-själv-till-ett-blödande-gråtande-vrak-på-den-smutsiga-asfalten- låt jag
besegrar mina demoner
lite smått.
bitchslapar dom
en smula.
för er skull.
och jag vill vara
hennes
malin och amanda.
jag vill vara hennes
änglasyster jag vill
inte att hon ska leva mitt liv jag vill bara
må
bra
och slippa den här skiten
och   vara   nöjd   med     mig själv.
och ni är absolut bäst trots att ni inte förstår mig ett dugg och trots att ni förstår mig mer än någon annan trots att jag älskar er trots att jag hatar er trots att jag faktiskt tänkt lämna er   för gott.
och trots att ni har skadat mig kanske
lika mycket som    ja.
ni vet.
jag hade inte klarat mig utan er.
och jag undrar.
kommer hon att klara sig?
jag vill att hon ska klara sig.
men jag är så rädd.
hon har ju redan sett spanien.