det känns som att jag måste få
dig ur mitt system
för ja, du är borta, du har ingen plats i mitt liv, mitt hjärta, mina tankar
men du finns fortfarande så nära varje dag
och det känns som klös längs mina armar, det svider och gör ont
(men ändå betyder du ingenting,
det är kanske därför det känns som klös?)
och det ska bli extra gött med sommarlov nu för
jag får semester från dig
och det är helt sjukt att jag har älskat dig mer än allt på jorden
varje dag var din
varje tanke var din
varje orgasm
var din
och du vet, jag skakade nästan aldrig på benet,
under dom tre månaderna som vi var tillsammans
kanske, när vi inte var med varandra
men för det mesta ersatte jag det med självunderhållningsfniss,
sång och annat glatt
för du kanske inte såg det
men jag var lycklig
(eller ja, så lycklig man kan vara, om man är jag)
och jag var alltid lycklig när jag var med dig
du vet att, du betydde liksom allt
& du vet att, jag trodde att det skulle hålla, kanske inte för evigt, men länge
och allting är så konstigt nu för
jag är inte längre tom utan dig. jag är bara skadad. du existerar inte.
ska jag göra det lättare att förstå?
du finns inte. du betyder ingenting längre.
OCH HUR MYCKET JAG ÄN VILL så kommer du aldrig förstå
men jag vill, jag vill att du ska förstå
jag vill inte ha dig längre, jag vill inte vara din
(och det känns inte längre i mig,
att du var min)
men jag vill att du ska förstå för annars får jag inget slut på det
jag måste få ur mig det här
du har ju bara missuppfattat allt
och jag tror att det gör ont i dig
(precis som att det gör ont i mig)
och jag är trött på ditt dryga sätt
JAG VILL SKRIKA OCH KLÖSA SÖNDER DIG
JAG VILL SLÅ DIG GUL OCH BLÅ
jag vill att dina påsminkade sår ska vara riktiga, jag vill att du ska ha ont
för du kommer aldrig förstå
att du betedde dig dåligt
du kommer aldrig förstå
vad du gjorde mot mig
& du kommer aldrig att förstå
det jag aldrig kommer få sagt
& jag vet inte vad som gömmer sig i dina ögon för jag ser dom inte längre
och det vore bäst om du bara kunde försvinna
för jag mår fysiskt illa av att vara i närheten av dig
och jag får psykiska störningar varje gång jag inser att du faktiskt fortfarande finns
men alltså, jag tänker inte på dig längre
det är bara så att du rubbar hela min existens
jag saknar dig inte, okej?
jag saknar det vi hade, själva grejen att ha ett sånt förhållande
(för det var bra, vi hade det bra
det är bara all den här skiten som blev efteråt som svider)
& du betyder ingenting
och jag upprepar det hela tiden, mest för att det är så konstigt att det är så
och alltså, jag skulle kunna bre på med en massa ord här
men i grund och botten är det bara så att
du betydde allt
och du betyder ingenting nu
och jag ger upp
jag orkar inte med den här lågstadienivån längre
du betyder ingenting
du betyder ingenting

  
det är nog

allt jag vill ha sagt.