nederbörd
av nåt slag
änglatrumpeter som aldrig tycks byta färg
kameleonter byter färg
inte jag
blöt asfalt smakar gott under fötterna
djungelgräsmatta med vilda myrlejon bildar mardrömmar
och det finns ingen som skrattar lika mycket som du
klöver klöver klöver och en och en annan ros
vattendroppar som intensifierar vackerheten
du vet sådär så att man nästan svimmar?
precis sådär tror jag aldrig på någonting
och jag får ingen luft
och jag är den mest lättlurade människan norr om himmelen
du kan lura mig till Grand Canyon och tillbaka
men vad finns det där som jag inte redan har funnit i dina ögon?
och kom inte här och tro en massa
här tror vi inte på någonting (ödeland och snesågadkluddbokskludd)
trasiga läppar nonstop förstörande jag kan inte låta bli
och förvirrningen blir till grus
maten blir till vassa småstenar
och längtan blir till kolossala jävla stenblock berg murar som
som står där
liksom där
och sjunger?
nej retas
och det är snårigt överallt det gömmer sig monster i mörkret men jag har ficklampor som lyser upp deras ögon och jag är inte längre rädd
det må gömma sig flickspöken i vindsfönster men jag är inte rädd
vänskapsband som endast bärs av en person
och jag kan inte gunga i päronträdet längre
dels för att pappa tagit ner gungan för längesen
men också eller ah det är nog därför

patetik och lyrik

jag kan inte gå hand i hand med elden för jag bara bränner mig
så ta och glöm det hela, okej?
jag är inte feg om du trodde det. 
(men det vilar oerhört vackra drömmar i dina ögon)