Det är som att bestiga ett berg,
det är en jävla kamp men jag vägrar att falla.
Tänker ha en meter kvar till toppen och då bara vända om,
jag skiter väl i bergstoppen,
det är resan som är mödan värd.

Och du skrämmer mig,
två murar och en vägg bort.
Det är avstånd men jag vill tränga igenom,
här är väggen och här är jag.
Rör vid mig då.

Och beröring är heligt,
du ber en bön mot min hud och jag frälser dig.
Det är en ny sorts andlighet,
en ny position,
och jag vill nå dit med dig.
Visa det som ingen tidigare sett,
det som är jag.

Det är en blåsig plats,
svårt att hålla värmen för det här skrämmer mig.
Jag är påklädd men naken som aldrig förr,
det är en hand mot min haka och gud vad jag skakar.
Vi är en kliché för du kan verkligen se mig,
jag är äkta i din famn, förskrämd och ja, så jävla rädd.

För det här med kärlek,
det är uttjatat för ängslan äter upp det goda,
lämnar kvar stinkande rester, och jag springer därifrån.
Men jag vill inte springa ifrån dig.
Jag vill andas känslor i din mun och ja, jag vill känna dig.

Vill möta en otrolighet, det är gränslöst det här.
Släpp in mig.
Ta min hand och snälla möt min blick för vi måste sluta ljuga.
Det här är inte lögn det är bara skräck -

det här är en ny sorts andlighet,
en ny position,
och jag vill nå dit med dig.