Efter år av tystnad
dök du upp igen
du vise man

bland kartonger av förlegat damm
minns jag dina ord

bland högar av tristess
minns jag dina torra fraser
av upprapade floskler

Du vise man
varför trodde jag du var vis

var du inte inhägnad av torkade lökrester
och förmultnade äppelringar

av dina kaskade av vittrat murbruk
av dina ändlösa formuleringar

Du vise man
varför trodde jag du var vis

i min ungdomsyra
jag trodde på dina ord

fast du ville något annat
jag trodde på dig

fast jag bodde hos dig
du bodde hos andra

Du vise man
trots allt

var det ändå inte
just din fasad
som till slur föll

föll föll föll

din fasad av frihet och lättja
som nu omskapats till borgerlig lyx

Du vise man
om ändå du varit vis.