Jag och min son sitter
på uteserveringen vid Musikens hus
och äter panerad ost

Det är Poetry Slam
En kvinnlig poet hörs
genom det öppna fönstret

Låt det outsägliga
komma efter det
förutsägbara, tänker jag

För mig är poesi som en xylofon
säger plötsligt min son
Som spröda klanger
i ensamma människors öron,
associerar jag och låter besticken
falla ner på en tallrik
i en etta i Högsbohöjd

Juryn avkunnar sina poäng:
7,9, 8,2...och visst kan poesi vara
som en mollbergare med skruv