För första gången
fylld med ett svart hål
tre bokstäver
med hela livet i sin hand

D Ö D.

Och det skrämmer mig
det skrämmer mig som fan
Hur nyfikenheten och skräcken tar överhanden
vill veta, vill inte veta

Och det skrämmer mig
det skrämmer mig utav bara helvete
att inse att jag en gång
kommer slockna

Varför ska man äta, när man ändå blir hungrig?
VARFÖR SKA MAN LEVA NÄR MAN ÄNDÅ SKA DÖ?

Det är inte alls samma sak att fråga.
För vi äter för att leva
Men vad lever vi för?

Vi lever för att föröka os
Men vad fan ska det vara bra för?
Vad gör vi människor för gott på jorden
Vi är ett äckligt och skitigt djur, har vi inte fattat det än?
Ska vi alla som finns
bara vara där för någon slags biologisk koppling
eller ska vi bara fylla upp dockskåpet lite med våra mamma-pappa-barn-lekar?

Varför lyckan
Vad är det bra för?
VEM ÄR DU
som försöker locka oss
att fortsätta leva
att inte suga in i mörkret
Heter du gud
så ska jag säga dig, gud
att ibland
SÅ MISSLYCKAS DU SÅ INIHELVETE
FÖR DET HÄR ÄR INTE DET MINSTA LOCKANDE, HÖR DU DET?

Och hey, när jag ändå är i farten
Varför är vi unika individer?
Om vi bara lever i 80-90 år
och sedan byts ut
mot nya fräscha människor
Varför har du då gjort oss unika?
DU BYTER JU UT OSS SOM JÄVLA SUBSTITUT HELA TIDEN

En \"naturlig\" död
Finns det?
Är det inte konstigt
hur livet, som måste vara det mest naturliga
kan kännas som en hel, lång onaturlig process?
Och det konstiga är
att tanken på att dö naturligt
skrämmer mig så otroligt mycket mer
än tanken på ett par snitt i handleden, en handfull sömntabletter eller en kula i tinningen

Vem du än är
Evolutionen, gud, whatever

Så har du gjort mig rädd för livet.
Var det så du hade tänkt dig det?