Sjuttonde december
Resecentrum en vecka innan jul
allt var smutsgrått och kallt
men jag var lycklig på något sätt
min känga fastnade
i en ratad kopia av Extra Östergötland
kultur & nöje och en liten notis

Drygt ett halvår senare
Resecentrum tre veckor in i juni
skräddarställning på perrongen
solljus och förväntan
Världen väntade på oss
och vi väntade på att regionaltåget skulle rulla in och ta oss dit
Även om det bara var Stockholm

Utlandskänsla i gamla stan
vi var små, och små saker
som att ta sig från Slussen till Gullmarsplan
kändes stora
Och vi skämtade och retades och bevakade varandra som svartsjuka hökar
om någon log lite för mycket åt fel håll
Kanske var vi rädda
om varandra, och för mycket annat

Tunnelbana, tvärbana, nästa station globen
i kön skrapade jag ryggen på tegel och fick nästan en dörr i huvudet
Kände hur jag krympte i ovetskap och oerfarenhet
och när grindarna öppnades
sa vakterna åt oss att inte springa, ramla och bryta öronen

men öronen kändes så mjuka
så vi sprang i alla fall

sprintlopp på rött arenagolv
det gällde liv och död och att komma så nära kravallstaketet som möjligt
Vi lyckades
för det finns ju en plats i solen
för alla som har viljan att jaga den

Ett skynke föll ner
blottade en uppnådd dröm
och this charming man
entrade scenen

så blev jag en fjortis pressad mot andra
armarna i luften mot honom
och skrik i flöjtregister
fastklämd
men det fanns inte plats
för klaustrofobi

Världen var fortfarande vår
Åttio minuter senare
när massan tunnade ut
jag såg Skeppsbron
som jag aldrig sett den
förut

Löjligt smala vandrarhemssängar
men du sa att du skulle stanna tills jag somnat
jag var för upprymd för sömn
men min kropp sa ifrån

Resecentrum
36 timmar sedan förra gången
fortfarande solljus, men lite lägre
hann med bussen
till min, eller någon annans del av staden

Världen är bara min
när jag inte känner den


en medelålders man i blå skjorta

har fått mig att förstå
det där med ensamhet

och något annat