Att sluta försöka ändra på sig, göra något annat av sig än det som naturen har skapat, borde vara att kämpa med sig. Inte att ge upp utan försonas med den man verkligen är. Kämpa åt samma håll som naturen istället för att streta emot och kämpa för att bli något annat eller någon annan.

Att ständigt försöka anpassa sig efter allt annat utanför kroppen, vad än det må vara, att jobba bättre på jobbet, skynda hem och klippa gräsmattan eller hämta ungarna på dagis eller laga mat åt familjen eller operera sig eller vad vet jag vad människor känner sig tvingade att göra hela tiden, ger en konfliktsituation.

Konflikten ligger mellan det man verkligen vill göra, kanske måla, läsa, skriva, brodera, köra rally eller segla, och det man måste göra och tvingas göra. Om man på något sett kan hitta ett andningshål i tillvaron där man kan vara med sig själv och vara sig själv och ägna tid åt sina intressen så skulle man kunna få bättre balans mellan det man måste och det man vill och därigenom minska konflikten.

Den här konflikten tror jag är grunden till en viss typ av ångest som jag tror många känner i dagens samhälle. Den ångest som man får när man aldrig kan känna sig nöjd med det man gör eller det man är. Så sluta kämpa emot utan kämpa med istället. Man borde anpassa sig efter vad ens kropp klarar av och vad den är byggd för istället för att anpassa kroppen till det man tror sig behöva göra. Det mår man nog bättre av både fysiskt och psykiskt.

Hoppa i ekan och ro medströms istället för motströms och man ser snart att det går bättre. Dessutom tror jag att om man gör det man är ämnad att göra så ger det mycket mer. Man får bättre självförtroende om man ägnar sig åt det som man faktiskt är bra på istället för att försöka göra något man inte är kapabel till att klara av.

Jag önskar att vi alla kunde acceptera oss själva och jobba för att må bättre, då skulle också samhället bli ett bättre ställe.