Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag var djungeln


Jag var djungeln trumman
och cirkeln av själar
i värmekällans ljus

byn som sprack
örnen ni dansade
och haren som sprang sin väg

jag var slavarna packade
och piskan som togs emot
i det främmande landet i väst

det stolta som reste sig
rösten som skrek
gitarren som slogs i blå ton

jag var höften som kände
smärtan och befrielsen
av att åter få födas igen

och jag var färgen svart
som likt färgen vit
innehöll just precis allt




Fri vers av Mikael Lövkvist
Läst 487 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2007-08-20 19:47



Bookmark and Share

  Elin S
Vilken text! Inbjuder till såväl religiösa som historiska tolkningar, tycker jag, och den är fascinerande. Framförallt.

Jag läser den med rysningar längs ryggraden.
2007-10-02

  Nina V A
aaahh vibrerar gör sannerligen denna text! Underbar och galet skön!!Det är hett intensivt och man skär sig fram med sin machete,
hukar och blickar som att stjäla sig till stunder, ögonblick, fan jag gillar detta!! Bra!
2007-08-25

  VITRIOL
Dansant och dynamisk poesi som bär historia i bemärkelsen av energi som flödar och rör sig fritt genom förändring och smärta. Liv i strömmar av alla tänkbara begrepp och vägar som definierar rörelse får rum i dina ord här. Rörelse genom kärlek t ex. Vacker må jag säga att få läsa och njuta av. :)
2007-08-21

  © anakreon VIP
Liksom Silver nedan frågar jag,
med andlös nyfikenhet,
vad är han nu, vad är han nu?
Applåd!
Carl-Erik
2007-08-21

  "Silver" VIP
En sak till. Det är intressant att den är skriven i imperfekt, \"jag var\" - vilket onekligen bäddar för frågan - vad är jag nu?
2007-08-20

  "Silver" VIP
Mycket bra text där det syns mer och mer för var genomläsning. Först tyckte jag mig se motsatser genomgående - örnen och haren, slavarna och piskan, svart och vitt - för att sedan tycka mig se jaget träda in mer i vissa av dessa, som för att finna balans och rättvisa.

Det känns som blått vemod, resning, upprättelse för att på slutet balansera svart och vitt i förening med ett allt. Det är ett helt underbart slut som andas den likvärdighet som borde vara självklar.

\"och jag var färgen svart
som likt färgen vit
innehöll just precis allt\"
2007-08-20

  Carlita
läcker denna! innehåller mycket, språkligt vacker och tänkvärd. en dikt man vill läsa om och om igen
2007-08-20
  > Nästa text
< Föregående

Mikael Lövkvist
Mikael Lövkvist