Sitter i innersta rummet,
finns bara till.
Ingen vet var jag är,
ingen läger märke till mig.
Bara sitter en stund, för mig själv.
Tankarna de fladdrar som vingslag
mot skyn – blå som havet.
Kaos och oordning,
vill rensa det som ej hör hemma i mitt rum,
dit ingen kan nå.
Där bevarar jag allt som jag vill behålla för mig själv.
Ingen som stör, bara jag och de fladdrande tankarna.