Om man kunde gömma
de bästa känslor - de ömma -
i en liten ask att ha
för att vid behov en lämplig dos kunna ta.

Då allt känns tungt och utan hopp
då inget fungerar och man nästan gett upp
då det känns som man aldrig känt som man känt
då man glömt själva känslan och allt vad som hänt.

Den ömmaste blicken, de vackraste orden
att jag var den enda för Dig här på jorden.
Det skulle jag önska fanns sparat i ask
att öppna och smaka på och sen säga SMASK!