Många samlade på fest.
Återigen känslan av ensamhet,
övergivenhet, utanförskap.
Inget att säga, känner ingen - på riktigt.

Är jag sedd som vän eller ovän?
Konverserar, ler, frågar,
verkar oberörd, säker, skärpt,
snyggt klädd, dyra assessoarer.

Hur hittar man fram till de meningsfulla orden?
Hur når man varandras verkliga jag?
Varför gömmer vi oss bakom fasader?
Varför är det så svårt att umgås - på riktigt?