Det var någon som svepte iväg med mig,
och det kittlade under fötterna, som när något är utom räckhåll
men ändå under huden. Nagelnära.

Jag naglar fast dig i mitt synfält.
Kanske drunknar vi om vi stannar här.
Det är några andetag som fattas,
hoppades över mitt i smärtan.
Det är någon som springer omkring inuti mig,
små fotavtryck och ord, det är eld.

Du är bortom mig,
flera avstånd före och du har nog ett leende i nacken ändå.
Det var tecken i din röst och jag avläste dem,
förvirring i hälsenan, du sliter på min värld.

Det är någon slags sympati i våra smekningar,
och jag undrar vad du vill säga,
för tystnaden avger eko i tunneln,
det ekar i mina öron…
Säg något då.

Du är utom räckhåll, men ändå så fruktansvärt nära mig,
det finns ingen grammatik i vad du säger,
för du säger det kroppsligt.
Inuti mig.

Så om vi flätar samman fingrarna en sista gång,
och viskar sanningar genom våra gestalter.
Kanske blir det mindre naket än sexualiteten då.
Vi vägrar att förlora kontrollen,
förlorar något större på vägen.

Jag saknar den påklädda nakenheten med dig,
det är något som smyger sig mellan oss när vi ligger tätt ihop.
Var är ärligheten mitt i härligheten?
Det känns tomt i hastigheten.

Och det är sant, någon svepte iväg med mig,
och det kittlade under fötterna, i hjärtat.

Det är något som är utom räckhåll.

Men ändå är du under min hud. Nagelnära. Fastnaglad.