där står jag och glor

ditt ansikte är ihoptryckt av ditt jagade du
springer på lina över stadens hustak

önskade osanning

obceniteter ich lätt grinig röst
leker livet
springer skuggor mellan träden

hånler åt ditt förtrogna jag

inga tårar skymmer sikten
blå sover sött om natten
flyger med svalor i gårdagen

som oftast som mest
hela tiden
annanstans någonstans
i vilsen mans land