Med vackra lena ord
viskar den i ditt öra
när du är vek och mottaglig
innan det hemska blir uttalat

I en falsk smekning
när du behöver tröst
hårdnar nävarna och stryper
kring din hals

Den stödjande armen
med krokfingrar gräver den sig in
i ditt innersta
och klöser ditt hjärta

Aldrig kan vi skydda oss
från oro, ängslan och sorg
någonstans finns den alltid
påstridig, färdig att anfalla vår sårbarhet