Människor kan liknas orkaner genom sina känslor
en del lever utanför dom starka vindar som piskar upp dammet, sliter av hustak coh helt ohämmat sliter sig lös över

naturen med våldsam kraft och skoningslöst vill fånga oss i turbulensen

dom som inte vågar utmana orkanens öga , det lugn som finns just i ögat av en våldsam orkan
där yttre vindarna piskar vår kind och själ , den sliter oss och vill bara dra oss upp i det okända

hur vi tappar fotfästet så lätt i det galna av strömmarna från vindar som sliter oss i bitar och kastar oss vilt och

obarmhärtigt från ena till andra sidan, låter oss utan kontroll sväva omkring som lätta fjädrar i denna orkan av känslor

där livet finns som lugnet och harmonin i orkanens öga , där vilar den ro som våra själar behöver för att fångas i ett

livstempo genom att låta vårt liv följa den naturliga strömmens fart i just orkanens öga

kan inte stå utanför och titta på orkanens kraft för att medvetet slippa vindarna som för våra själar till ro
eller kämpa för länge i orkanens inre starka krafter som vill slita oss i bitar

utan tar kampen att fångas av dessa hårda vindar för att finna orkanens öga , där själen kan få sin ro
med ett leende kunna se genom vindar som fortsätter slita upp naturen och klä av människor sina yttre skal

genom orkanens öga få ro i den fart som det tar för ögat att förflytta sig framåt och därmed min själ