vi sitter och dricker vårt kaffe, hör havet ryta
hoppas att det sväljer oss nu

som en dåligt skriven dikt för vi en ostimulerande konversation

som ett stödben som inte stöttar
som en fisk som simmar baklänges framåt försöker du låta vänlig

jag klunkar det dåligt bryggda, ljumna kaffet och hoppas att det kväver mig
eller dig egentligen

du gör mig varken blyg eller illa till mods, bara tom
som ett paket cigaretter som tagit slut för längesen



ljudet av tystnad har aldrig varit starkare