insnärjd i drivor av måsten
snålblåst i själva skinnet
utelåst
kantstött i själsberget

ett genomskinligt barn var du

insprungen i hörn av mörker
snedställd inför världen
såld till vrakgods
på skuldkänslors marknader

ett barn av tidsspeglarna i din värld
svårsårat trasad intill livsvändor
blankögd var du endast glömd
dömd av egenskrapor du samlat

skärskådad av prinsessan
jag en gång var
men aldrig någonsin sedd
genom dina glasytors fransar

om jag drömmer mig in i dina himlar
om jag drömmer mig till ditt spelrum
om jag drömmer mig intill dina hjärtestigar
kan vi då någonsin mötas bland nakenträden

och slutligen

försonas