Du pratade om vikten av beröring
och jag minns att jag förundrades för

en beröring väger ju ingenting alls.

Det är en fingertopp mot din underläpp,
någons någonting mot ditt någonting,
någons kärlek mot ditt hat.

Och du vet, du vet

att det känns.


Jag vill stå utanför bilden,
sovandes, oväckt, en blick mot din verklighet.
En tå över tröskeln,
är det så här kärlek i rumsadverbial luktar?

Det är någons tillvaro mot ditt liv,
och jag vet att du känner lugnet.
Jag vill skaka rörelse i våra frusenheter,
fylla en hel livstid med vår stillhet.

Det är stiltje mot din storm,
ett hjärtstillestånd mot din infarkt,
jag vädrar ut faran, allt annat förlorar sin tyngd.

Vi är viktlösa i beröringen,
maktlösa för vårt fall.