det knyter sig i magen sådär som när man var liten osäker och lite dum
när du säger de där orden


det knyter sig och vill liksom inte knytas upp utan det blir bara hårdare sådär obehagligt jobbigt hårt
och bara du kan få mig att må just sådär dåligt
som att någon trycker mig uppifrån och ned i marken
långt långt långt ner


det liksom tynger ner mig och jag vill ju inte kalla det svartsjuka för svartsjuk det var jag ju när jag var liten och lite dum
då förr inte nu
nej inte alls


det kanske rent av är kärlek som får mig att må sådär
eller maktbehov?
vetskapen om att det bara är jag och ingen annan
ingen annan i hela världen
att det heller aldrig har varit någon annan
helst vill jag att du inte ska ha haft någon annan någonsin


och även fast vi sa det där innan att vi aldrig skulle prata om det förgångna från förr så pyr det upp till ytan då och då utan att någon egentligen menar eller vill
fast ibland tror jag att du gör det med mening
att du vill ha min svartsjuka där
så att du vet att jag är kär