Det var något om genomslagskraft,
tips och råd för hur man gör.
Hur man får känslorna gjorda,
redan upplevda.
Vi är ett pussel, färdiglagt.

Du pratar om förutsägelser,
tydligen kan du se allt som jag slarvigt dolt.
Du tar in på mig, flykten är påtaglig,
jag är rufsig nu.

Vi pratar lite instinkt,
om du har en inre röst så har jag en inre drift,
att driva framåt, bortåt, inåt.

Du driver bort från mig.

Som om känslan var ett skämt,
din kvickhet smakade illa.
Det sitter i ryggmärgen, en reflex, en reaktion och
responsen var snabb.
Det var någonting som krossades,
sen kom smärtan.

Var det du eller jag?

Det är ombytligt det där,
nyckfullt, ostadigt.
Jag har blivit osäkert vinglig och
kanske är det så att jag faller för dig snart.

Om jag faller så kryp,
kryp som vi kryper för dig.
Det går långsamt in hur man tillber biologin,
ber en bön för kärleken.