Jag förstår inte, jag förstår inte
vad händer med mig nu?
Jag börjar bli lika spröd som tusen svalors första sång
och lika dumt oförstående som ett spädbarns första tår.

Jag börjar generalisera ovisshet.
men kan man göra annat, när det är de enda som jag någonsin förstått på mig på?
Om någon hade kunnat förklara för mig.
Hade jag aldrig behövt generalisera.

Jag förstår inte, jag förstår inte.
men att bry sig, hade varit alldeles för mkt begärt.

Du kanske inte ska förklara.
Jag kanske är trygg i spädbarnstårar, Jag kanske gillar svalor och ovisshet?

Men jag kan inte begära så mycket.
För det är som sagt, det enda jag förstått mig på.