Det var inte obehagligt på något sätt. Nästan sällsynt vackert i månljuset. Den blodiga halvnakna kroppen mot den kalla stenen. De smala, bleka och livlösa armarna som vilade fjäderlätt mot den döda huden. Jag ser på kroppen med en sorts förundran i blicken. Ögonen som för länge slocknat drömmar och förhoppningar. En låga som någon blåst ut på en hundradels sekund. Ett liv.