Jag kan inte förstå hur de gick till. Ett meddelande. Jag brydde mig inte.
Nu har du fångat mig och jag Kan inte sluta tänka. Saknar dina korta rader. Saknar att längta, med spänd förväntan.
Jag har aldrig träffat dig. Du har aldrig träffat mig.
Jag vet inte hur du ser ut, du har inte sett mig. Ändå känns som att jag har känt dig för alltid.

När blir du verklighet? När får jag känna dina armar runt mig?

"Man måste ha hopp och tro, annars går de inte" skrev du.

Jag tror dig. Du är mitt hopp och min tro, även om du bara är en textrad.









Kärleken är blind sägs det. Är detta blind kärlek?