Idag är det normalt att kramas, men är det normalt att slåss? Det är normalt med kärlek men är det normalt med våld?

Sitter i soffan, ser på rapport. Klagar över nyheterna, alltid negativa. Så mycket våld i alla länder. En terrorattack till, de dog i en krasch, mordbrand. Miljontals dödade i krig. Trupper marscherar in och tar över. Det är krigets odödlighet som förföljer! Tänker på alla som lever med krig. Som bor granne med en massmördare och har förlorat sina anhöriga i avrättning. Ryser, tror att jag förstår, känner medlidande.
TV tjejen tar upp rutan igen. Hon ler mot mig. Hon ler! Sen kommer vädret. Södermanland, regn, regn hela veckan. Suck. Jag knäpper av. Tittar på klockan. Panik, stress, springer till bussen. Glömmer paraplyet. Är genomvåt men söker skydd i busskuren. Väntar, en evighet. Måste ha missat den. Tänker just gå hem, då den kommer. Kliver på, fiskar upp en genomvåt remsa. Chauffören blänger. Jag kollar på klockan. Visar med teckenspråk att han är sen. Stämpeln smäller mot biljetten. ”Det var en trafikolycka på vägen, muttrar han”. Jag går bakåt. Skäms. Stämpelfärgen kletar ut sig på biljetten. Vill slippa tänka. Somnar.

Vaknar med ett ryck. Bussen har stannat. Tågstationen, oj, rusar av. Där står tidningsgubbarna. Akta er! Men de trycker våta tidningar i ansiktet. Tar en, kan inte säga nej. Stoppar dörrarna till tåget. En tant ryter i högtalaren. Men jag hör inte, vill inte. Sjunker ned på sitsen. Någon har klottrat taggs på väggen. Tåget går i rullning. Ett stökigt gäng killar kliver på. Knuffar varandra i sidan. De gormar högt, snackar muskler och tjejer. Jag vänder fokus till tidningen. Första sidan, en terror attack. Vilken surprise! Bläddrar förstrött. Misshandel, ännu en våldtäckt. Ett gammalt par nedslagna, knivskuren flicka.
Känner mig instängd, hjälplös. Slänger tidningen på sätet mittemot. Sätter fötterna på den, somnar.

Kliver av med sovande ben. Håller hårt i väskan. Ficktjyvar, de är överallt. Högtalaren talar om det. Trängsel. Så mycket folk. Knuffas framåt, kan inte så still. Följer strömmen. En hemlös ligger intill väggen. Någon sparkar till hans tiggarskylt. Ingen bryr sig. Letar efter busskortet. Var? Panik igen. Framme vid spärren. Hittar det. Lugn, drar kortet. Rött kryss! Spärren tjuter. Vakten stirrar misstänksamt. Folk trycker på bakom. Drar igen. Kommer igenom. Slussas nerför rulltrappan. Tjockt med folk. Tunnelbanan står inne. Trycker mig på. Får sittplats. Det är trångt. Irriterad. Sjunker i dvala.
Vi saktar in. Stannar på perrongen. Helvete, fel tåg! Kliver av. Måste byta, får åka tillbaka. Kommer att bli försenad. Går sakta. Stressar inte mer. Alltför arg. Lust att sätta mig ner, vägra gå vidare. Vilken jävla dag!

Äntligen hemma igen. Värmer middagen i mikron. Sjunker ned i soffan. Känner mig glad. Har lånat en film. En spännande thriller deckare. Trycker på play med stor förväntan. Stoppar några nötter i munnen. Stämningen är maxad. Belysningen släckt. Det är ett sant nöje att sitta så här med en film på kvällen. Förtränger dagens alla bekymmer. Får tillträde till en annan värld.
Glömmer. Njuter av våldets spänning.

Filmen tar slut. Stänger av. Känner mig förföljd. Orkar inte plocka undan. Lämnar allting. Bums i säng. Försöker sova. Tänder lampan. Försöker sova. Somnar. Drömmer. Vaknar med ett skrik. Ska aldrig se våldsfilmer igen! Lovar.