Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En förebyggande höstdikt, för allt som komma lär. Just nu mår jag faktiskt bra, lite kallt på rummet bara...


Vinterkräksjukan och jag är inte kall!

Tänder som klapprar mot varandra
som en salut med kinapuffar
på valborg
men våren firas inte in den firas av
och det är kallt men jag kommer att blåneka
att jag fryser

 
det är tomt i skafferiet
det  är trögt bland de små grå
det är tomt i vaginaland
men jag fryser inte

magen som vrids upp och ner
ut och in och när man häver sig över en toalettstol
blir porslin helt plötsligt mindre tilltalande
och jag tänker inte alls lägga pengar på nya middagstallrikar
jag vill inte ha någon mat idag

 tänder som gulnas av fingrar som måste pilla på något
och cigaretten är det enda ljuset i
dagarna som blir kortare
och kortare,
och kortare,

jag tänker inte ta fram
vinterjackan än

jag fryser inte

det är tomt i kaffekoppen
det är trögt i ensamheten
det är tomt i drömmarna

men jag fryser inte
jag är ganska nöjd




Fri vers av frig
Läst 368 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-09-12 21:47



Bookmark and Share


  Johan Nilsson
riktigt bra dikt det här.
2007-11-15

  Ulf Lagerholm
Att intala sig. Kanske är det den aktivitet
människan ägnar den mesta tiden.

Mantran i den enskillda tystnaden.

Vi måste tala med oss själva, lika
viktigt som att dricka vatten, eller
kanske låta bli att deklarera.

\"det är tomt i skafferiet
det är trögt bland de små grå
det är tomt i vaginaland
men jag fryser inte\"...

är ju magnifika rader!

Däremot tycker jag personligen
att \"systerraderna\" i den näst
sista strofen långt ifrån matchar
de ovan nämnda. Synd.

Jag tackar för läsningen
och lyfter på cowboyhatten.
2007-09-12
  > Nästa text
< Föregående

frig
frig